“Kristian” – 3. pris, 2011

PN_Kristian

Lisbeth Johansen (* 1973)
Danmark
Kristian
Fotografi, C-print
120 x 80 cm
2010
Kunstnerens eje

Juryen tildeler den danske kunstner Lisbeth Johansen 3. prisen med følgende begrundelse:

De porträtt som i det långa loppet framstår som mest intressanta är inte alltid de som pockar på uppmärksamhet vid första anblicken. Lisbeth Johansens fotografi Kristian är vare sig spektakulärt eller insmickrande. Det finns till och med risk för att man i förstone går förbi det utan att ha lagt märke till bilden. När betraktaren väl har sett fotografiet är det dock svårt att värja sig. Det fastnar på näthinnan och tvingar oss att tänka vidare kring kompositionen och den avbildade mannen. Porträttets främsta kvalitet och styrka ligger i just dess lågmälda intensitet.
Vid första anblicken kan Johansens verk Kristian te sig relativt enkelt – ute i ett landskap står en man som håller en katt i famnen. Vid närmare betraktande upp – täcks dock hur intrikat innehåll och form speglar varandra i Johansens verk. Det som tett sig enkelt visar sig istället vara komplext och svårtytt. Den avbildade mannens ansikte är nollställt, men genom denna tomhet inger det oss även en viss oro.
Konstnären ger oss intryck av att detta är en människa som befinner sig i ett känslomässigt gränsland. Katten representerar närhet och värme, men understryker samtidigt mannens ensamhet och isolering. Landskapet befinner sig i en brytningstid.
Det är varken riktig vinter eller vår. Fjolårets vissna gräs och de kala träden är i samklang med den grå himlen. Färger och former från mannen och katten återkommer i den omgivande miljön – kattens päls har samma färg som fjolårsgräset, mannens ostyriga hår påminner om trädens kala grenar o.s.v. Genom dragningen åt det symmetriska, präglas bildens grundform av ro samtidigt som den oroar betraktaren. Den sparsmakade och dämpade färgskalan bidrar till den melankoliska stämningen. Tystanden och stillheten är total.
Skildringen av landskapet följer äldre framställningssätt inom bildkonsten genom sin tydliga indelning i förgrund, mellangrund och bakgrund. Fotografiets melankoliska stämning placerar det även i en bildtradition som sträcker sig tillbaka till renässansen. I ett uttalande som omväxlande tillskrivs de antika grekiska filosoferna Aristoteles och Theofrastos, förbinds melankolin med utvaldhet och skapande intellekt, ett tema som tagits upp av många konstnärer från 1500-talet och framåt.
Liksom Albrecht Dürers Melancolia (1514) har Johansens Kristian (2010) ett uttryck som gränsar mellan nollställdhet och oro. Inbyggt i detta finns dock även melankolin som skapandets drivkraft. Vår tids Melancolia behöver inte alla de yttre attribut som finns i Dürers gravyr. Den söker sig istället inåt.
Lisbeth Johansens Kristian är inte enbart ett porträtt av en individ här och nu. Verkets tvetydighet väcker tankar hos betraktaren. Det mångbottnade och gåtfulla är alltid mer intressant än den enkla lösningen. Fotografiet uttrycker osäkerheten i vår tillvaro, talar om människliga villkor över tid och rum – ett porträtt i en ständigt återkommande brytningstid.

Eva-Lena Karlsson